Pompeji

Syfte och Inledning
Jag har länge varit fascinerad av Pompeji, av människoavgjutningarna och alla förfallna hus. Jag är mycket arkeologiintresserad och jag föll pladask för Pompeji. Jag har varit i Knossos på Kreta och jag gick omkring i flera timmar och bara gapade. Vi var också på Spinalonga, lepraön som ligger lite utanför Kretas östra kust. Det var jättehäftigt även om min engelska inte var så bra att jag förstod allt vad guiden sa.
Jag vet att Pompeji begravts på grund av ett vulkanutbrott och jag har förstått att det tragiska som hände har gett oss som lever nu en unik möjlighet att förstå hur människor levde i Romarriket under samma period som Jesus levde. Mina frågor är:
1. Vad hände med Pompeji?
2. Hur var det att leva i Pompeji?

Faktaredovisning
Jag tar på mig sandalerna och går ut.
– Hallå, vart är du på väg?
– Jag ska till badhuset. Vad är det för datum?
– 24 augusti.
– Tack.
Jag viker av till höger och går förbi bageriet.
– Inget bröd idag?
– Nej, men imorgon.
Jag fortsätter mot badhuset.
– Ska fröken bada idag?
– Jo.
Skönt med ett bad.
Ovetande om Vesuvius gjorde folk som de alltid gjort. Butiksägarna öppnade sina affärer, barnen lekte på gatan och gladiatorerna kämpade på Palestra, Pompejis idrottsplats.
Sedan smällde det. Vulkanen Vesuvius fick ett utbrott. På morgonen den 24 augusti år 79 kunde man se ett stort hotfullt moln på himlen i öster. Många blev oroliga och började dra sig ut ur staden medan andra inte brydde sig om det.
Jag sjunker ner i det varma vattnet.
– Såg du molnet på himlen?
– Ja, vad var det för något?
– Jag vet inte. Hoppas det är lugnt.
– Det är det nog.
När jag kommer ut ur badhuset igen ser jag att molnet nu har vuxit och täcker större delen av himlen. Folk med barn i famnen springer förbi mig och pratar upprört med varandra. Plötsligt skakar marken till och alla stannar upp för att sedan fortsätta i snabbare takt.
Mitt hem ligger vid havet och jag börjar småspringa ditåt. När jag ser hur höga vågorna är förstår jag att någonting är fel. En öronbedövande knall hörs och jag ser hur Vesuvius klyvs i två delar.
– Din familj har flytt, spring efter dem!
Någon ropar till mig. Jag hinner inte se vem personen är utan jag vänder mig om och springer. Det börjar regna glödande stenar och jag får tag på en tegelpanna att skydda huvudet med. Stenarna ligger i stora drivor och jag springer förbi många äldre som ramlat omkull och inte kommer upp igen. Jag skymtar några lite längre bort. Tanken på att det kanske är min familj får mig att fortsätta springa. Nu faller det även aska ner över Pompeji och det blir mycket svårt att se och att andas. Men jag måste klara det. Jag är nästan framme vid stranden nu. Jag hör röster som jag tror mig känna igen. Jag försöker ropa på dem. Min röst är mycket svag och askan täpper igen halsen på mig så jag måste kipa efter luft. Jag rusar den sista biten och rösterna blir allt högre. Men så snubblar jag över en driva. Jag använder mina sista krafter till att skrika på hjälp. Jag kan bara hoppas att människorna där framme hör mig. Jag hade tur den här gången. De hörde mig och har skickat en slav som hjälper mig upp på benen och bort till dem.
– Lilla flicka! Du lever!
Mamma kramar om mig men måste sedan springa bort för att hjälpa till att få fartyget färdigt att segla. Det tar inte lång tid och snart stiger alla på. Det är många människor ombord och alla trängs. Vågorna är skyhöga och jag ber till gudarna att vi ska klara oss. Jag ser bort mot Pompeji men askan skymmer sikten.
Vid det laget var Pompeji begravt. Omkring 2000 människor beräknas ha dött inne i själva staden. Ytterliggare tusentals lik tror man legat kringströdda på landsbygden. Efter Vesuvius utbrott blev det mörkt i två dygn och fem städer försvann. En av de städerna var Pompeji. Den är nog den mest omtalade av dem. Sedan var det Stabiae, Oplontis, Taurania och staden med det värsta ödet, Herculaneum. Tyvärr upptäcktes den tidigt och blev plundrad på mycket av värde. Det som hände Herculaneum var att en massa gaser och regnmoln från vulkanen blandat sig med askan på bergssluttningen. Denna sörja kom på glid och dränkte staden i ett tretton meter djupt skikt av kokande slam. Pompeji begravdes i ett flera meter tjockt lager med pimpelsten, grus och aska.
Kejsare Titus, som regerade då, förstod att städerna inte gick att rädda så han lät dem förbli begravda. Med tiden glömde man bort dem. Rom föll under 400-talet och Italien blev barbariskt och okunnigt. Men det fanns fortfarande en legend om en försvunnen stad.
År 1595 skulle greve Muzzio Tuttavilla låta bygga en akvedukt från floden Sarno till sin villa vis Vesuvius fot. När man grävde vid Vesuvius sydsluttningar fann man förstörda byggnader och en sten som det stod ”decurio Pompeis” på. Detta antogs komma från Pompejus den Stores villa och hela saken glömdes bort.
Hundra år senare, när man skulle gräva en brunn, hittade man saker med skrift där Pompeji nämndes men detta struntade man också i.
År 1710 började en bonde gräva på ett ställe 13 km längre bort. Han grävde då fram stora marmorblock och när en adelsman fick höra detta köpte han marken. Han hade insett att det fanns en begravd stad där och han startade utgrävningarna.
Man hade upptäckt Herculaneum. Staden plundrades på allt av värde. Men utgrävningarna var svåra för slammet hade stelnat riktigt ordentligt.
Så kom man ihåg fynden man gjort för länge sedan. Den 23 mars 1748 startade utgrävningarna av Pompeji. Man grävde där man kände för det och jordhögarna bara flyttades omkring.
År 1860 kom en ljusning för Pompeji. Italien återförenades och Neapels nyutnämnde professor i arkeologi, Giuseppe Fiorelli, tog över utgrävningarna. Fiorelli planerade utgrävningarna väl. Han röjde undan alla jordhögar, fick fram gatunätet så att man kunde se stadsplanen och delade in Pompeji i numrerade fält. Varje stadsdel, kvarter och port fick sitt nummer, t ex Region 1, Insula 6, port nummer 15 (Lucius Ceius Secundus hus).
Det mest fascinerande med Pompeji är kropparna. Människorna som flydde vulkanutbrottet dog ute på gatorna och pimpelsten föll över liken och packade in dem. Efter ett tag stelnade pimpelstenen och människorna ruttnade bort. Kvar fanns ett stort hålrum. Fiorelli uppfann en metod att fylla dessa hålrum med en sorts gipsblandning. Nu kunde man se exakt hur människor låg när de dog. Efterhand började man använda den här metoden på dörrar, fönsterluckor och till och med trädrötter.
Det var Pompejis historia från vulkanutbrottet och fram tills idag. Pompeji har även en historia före det som jag tänkte gå in lite närmare på.
Pompeji grundades troligtvis av italienare, kallade osker. De oregelbundna gatorna och tättliggande husen byggdes på en kulle av stelnad lava och höll länge. Många har haft inflytande i Pompeji. Greker, etrusker, samniter och romare har alla varit med och påverkat livet och kulturen. I mars år 90 f. Kr., när samniterna styrde Pompeji, ville de samnitiska stammarna ha medborgarrätt och de protesterade mot Rom. Pompejiborna anslöt sig till dem. Det blev krig och Pompeji belägrades. Stadsmurarna blev bombade med stora stenklot. Mellan sommaren år 90 f.Kr. och hösten 89 f.Kr. faller Pompeji och blir en romersk koloni.

– Hallå Lucius, gamle vän!
– Hej Gelon, är du i armén?
– Jo, även en simpel bonde från Pompeji har något att bidra med.
Den romerska armén var den skickligaste i hela världen. Romarna låg ständigt i krig så alla soldater var mycket erfarna. Ville man vara med i armén var man länge tvungen att äga en liten bit land. Sedan fick man visa upp sig för de sju högst placerade männen i armén.
Någon skriker längre bort. Jag och Gelon skyndar dit. Alla soldater har ställt upp sig på ett led och jag glider obemärkt in mellan två av dem. En man kommer ut ur ett tält lite längre bort och börjar tala till oss.
– Ni är kallade hit för att ni förväntas kunna hålla stånd när ni är underlägsna i antal och hårt ansatta och för att ni är villiga att dö på er post.
Det är han som är befälhavaren och han går utmed ledet medan han talar.
– Vi krigar i led med jämna mellanrum. Första ledet kastar sina spjut och tar sedan upp sitt svärd och sin sköld. Om någon i ledet framför er stupar stiger ni fram och tar dennes plats. Om ett kompani retirerar råkar de ut för decimering.
Många av de som varit med tidigare ryckte till vid ordet decimering.
– Om någon av er gör en god insats i kriget kommer ni att bli belönade.
Befälhavaren tog en paus och backade sedan så alla kunde se honom.
– Först ska vi träna er. Ni ska bli elitsoldater på heltid. Så lyder de nya reglerna. Många av er äger inte ens en bit land, men det är tillåtet numera. Ni är anställda hos oss. När ni inte krigar kommer ni att bygga vägar och broar.
Befälhavaren återvände till sitt tält och en liten man dök upp.
– Ät er mätta och kom i tid till träningen.
Jag och Gelon satte oss på marken en bit bort.
– Decimering? Vad menas med det?
Gelon såg länge på mig.
– Akta dig för det, Lucius. Då tar de ut var tionde man och slår ihjäl dem med träklubbor.
Han reste sig och gick mot vårt tält.
– Träningen börjar snart.
Vi tar våra träklubbor, sköldar och spjut och går mot tränings området.
– På våra krigsträningar är det krig. Det är våldsamt och vissa av er kanske skadar sig ordentligt. Men då har ni lärt er en läxa. Var alltid beredda att försvara er med skölden.
Jag såg mig oroligt omkring. Skulle jag kriga mot elitsoldater? Detta bådade inte gott.
Hemligheten med den romerska arméns framgångar, skriver den judiske historikern Josephus, är träningen – ”lika våldsam som ett krig” – och att männen visar otrolig lydnad mot sina officerare.
Aurora och hennes man får åka till Egypten. Varför kan inte vi få det? Vissa slavar har det bra. Fast jag ska inte klaga. Jag får i alla fall lön. Den sparar jag så att jag, när jag fått ihop tillräckligt mycket, kan köpa mina barn fria. De är födda till slavar. Ibland undrar jag varför vissa skadar eller dödar sin husbonde. Det är endast genom honom vi kan bli fria.
Det betydde hög status att ha många slavar. Som slav kunde man ha det allt ifrån riktigt hemskt till ganska lyxigt. Man bröt inte mot lagen om man slog slaven med spö eller piska. Man behövde inte heller ge dem någon lön. De flesta slavar var brännmärkta och hade en halsring där det stod ”Jag har rymt, skicka mig tillbaka till min husbonde”.
Som slav hade man många olika arbeten. Man kunde arbeta i stenbrotten, på bondgårdarna eller kanske i en överklassfamilj som amma. Amman tog hand om överklassens barn. Hon gav dem mat och såg till att de hade det bra. Underklassen fick ta hand om sina barn själva.
Överklassens barn började skolan vid sju års ålder. Flickorna gick i skolan tills de var tio till elva år. Sedan skulle de giftas bort. Pojkarna gick i skolan tills de var sexton år. Var man inget överklassbarn fick man börja jobba när de andra började skolan.
En kvinnas uppgift i livet var att gifta sig och få barn. Sedan skulle hon också ta hand om hushållet, stödja sin make och vara tyst, kärleksfull och lydig. En mans uppgift i livet var att skaffa sig en bra fru och ett välbetalt jobb. Mannen var familjens ansikte utåt och han skulle kunna föra familjens talan på möten. Han skulle vara modig och kunna försvara sig själv, sin familj och sitt land i krig.
Medellivslängden för män var 45 år, för kvinnor 38.
Analys
Det jag undrade över var vad som hände med Pompeji och hur det var att leva i Pompeji. Pompeji begravdes av aska och pimpelsten från vulkanen Vesuvius. Sedan glömdes den bort. Folk glömde också bort vulkanutbrottet, så man har byggt nya städer ovanför de gamla. Herculaneum är till hälften överbyggd av nya byggnader för att nämna ett exempel. Men i Vesuvius håller det på att samlas lava för fullt och vem vet när det exploderar nästa gång? Forskare undersöker vulkanen hela tiden men mätarna är inte alltid att lita på, och en undersökning har visat att staden som ligger närmast Vesuvius är så pass stor att det skulle ta tre dagar att utrymma den och vulkanutbrott tar ingen fikapaus i väntan på att alla ska hinna fly.
Men, efter allt jag har fått reda på om Pompeji, är jag nästan glad att Vesuvius fick sitt utbrott. Tack vare att utbrottet kom så plötsligt har vi kunnat få en väldigt bra inblick i människors vardag. Arkeologerna har till och med hittat bröd i ugnarna och kastruller på plattorna. Upptäckterna i Pompeji har gett nutidens arkeologer mycket material att arbeta med och en stor inblick i vardagen på den tiden. Man har hittat vanlig köksutrustning, hårnålar, träskor och andra saker som vanligtvis inte återfinns. Tidigare har man inte vetat speciellt mycket om hur det var på den tiden men genom att ha studerat minsta lilla detalj av den utgrävda delen av Pompeji har man lärt sig otroligt mycket. Det som nästan varit det viktigaste är allt klotter. Klotter som berättar att det och det hände. Man har med hjälp av lite klotter fått veta att folk var så rädda att förolämpa gudarna att de ibland tog hjälp av en augur (som förutsåg gudarnas önskemål genom att studera fåglar) eller av en haruspex (som undersökte offerdjurens lever på jakt efter gynnsamma tecken). Man vågade inte resa, gifta sig eller, gå ut i krig om inte allt var som det skulle med fåglarna och levrarna. Om man var med i den romerska armén offrade man till och med till fiendens gudar, så att de skulle gå över på romarnas sida.
Vad jag har förstått så hade Pompejiborna det väldigt bra ställt. Visst, staden hade sina horgator, men ingen stad är perfekt. I Pompeji levde man ungefär som i alla andra städer i Romarriket på den tiden. Jag hittade inget som utmärkte Pompeji på det stället. Kanske det att man vet mycket mer om exakt vad man gjorde på fritiden eftersom staden är så välbevarad. Jag visste ganska mycket om hur vanliga människor hade det men inte lika mycket om slavar, soldater och barn och valde därför att fördjupa mig lite i dem istället.
Sammanfattning
Pompeji begravdes på grund av vulkanen Vesuvius utbrott och att leva i Pompeji var som att leva i en vanlig stad på den tiden. Man arbetade, gick kanske och badade eller såg på teater någon gång då och då.
Avslutning
Som en liten avslutning tänkte jag, som förra gången, ha med en artikel.
Tiden har stannat i Pompeji
I Rom måste man vara påläst, veta vem kejsarens gunstlingar var, vilka som var hans fiender, räkna sammansvärjningar och kunna de historiska påföljderna. Ofta vandrar man i en ruinöken. Pompeji är annorlunda.
Man vandrar runt i en stad, som på många sätt är intakt bevarad. Här finns bageriet med brödet som bagaren aldrig hann ta ur ugnen den ödesdigra morgonen. Här finns värdshus – ”taberna” (taverna) – med vackra marmordiskar, där människor kopplade av och roade sig efter en dags arbete med ett glas vitt vin med honung i ”mulsum” och därtill en rad smårätter, många smaksatta med den skarpa fisksåsen ”garum”.
Antikens kokböcker har överlevt. Vi vet exakt vad människorna i Pompeji åt och drack. Vinet som i dag kommer från de bördiga lavajordarna kring den antika staden framställs på druvsorterna piedirosso och sciascinoso, som växte här redan för 2000 år sedan.
Om dörrarna fanns kvar skulle man vilja knacka på dem innan man går in i pompejianernas hus. De är inte hemma när vi kommer på besök, men man har inte heller någon känsla av att de är döda.
Möjligen har de gått ett ärende ute på stan eller också står de och pratar uppe i vid forum. Kanske har de gått och tagit sig ett bad med avslappnande massage vid termerna precis utanför stadsporten. Om fem minuter kommer de hem till sitt vardagsliv igen. Det är vi turister som är främlingar i den här antika världen.
Sedan Pompeji återupptäcktes på 1700-talet har 44 hektar av den antika staden grävts ut. En tredjedel återstår att gräva ut, men någon brådska finns inte hos arkeologerna. Man har redan mer konst och hus att restaurera och ta hand om än man klarar av. Guideböckerna föreslår olika rundturer mellan två och sex timmar och man gör klokt i att inte åka hit under sommaren när solen gassar som mest.
I den tragiske poetens hus finns den berömda mosaiken med varning för hunden ”Cave canem”. Ett besök i Mysterievillan (Villa dei Misteri) med sina magnifika röda fresker är ett måste.
Villan har fått sitt namn av utsmyckningarna i den stora festsalen, där det inte alls är klart vad motivet egentligen föreställer. Möjligen en initiationsrit av en ung kvinna, kanske en brud eller i förtäckta bilder en backanal; en fest till guden Bacchus ära, vilket ofta inte var något annat än en regelrätt orgie. Backanalerna förbjöds därför på ett tidigt stadium av den romerska senaten.
Fram kommer bilden av en välmående och lycklig stad. En kliché kanske och den gäller naturligtvis inte för alla fattiga, slavar och stadens gladiatorer. Men en av Pompejis huvudgator kallas talande nog för Via dell´Abbondanza (Överflödets gata), eftersom man här funnit en marmorfris med lyckans gudinna Fortuna som håller upp ett ymnighetshorn.
Men varför försökte inte dessa människor fly lavaströmmen? Jo, de försökte, men alltför sent. Människorna i Pompeji hade ingen anledning att frukta Vesuvius som var ett stort grönskande berg. Det senaste utbrottet låg 1600 år tillbaka i tiden och i Pompeji måste man ha varit ovetande om att berget var en vulkan. Tills den ödesdigra morgonen.
Järtecken hade inte saknats. Vittnen talar om hur det tjöt och mullrade i marken veckorna före och stadens djur var oroliga. En svår jordbävning drabbade staden redan år 62, vars följder man fortfarande höll på att reparera när utbrottet kom.
”Ett moln reste sig som till utseende och form allra bäst skulle kunna liknas vid en pinje. Det sköt nämligen i höjden liksom en väldig stam och bredde sedan ut sig i ett flertal grenar”, skriver Plinius d y i ett brev till Tacitus i vilket han beskriver hur hans morbror Plinius d ä omkom då han med en hel flotta försökte undsätta Pompeji och Herculaneum.
I Pompeji började det omedelbart regna småsten och falla ner ett lager av aska och pimpsten. De som flydde omedelbart hade en chans att sätta sig i säkerhet. Men de skräckslagna människorna sökte i stället skydd inomhus kanske i tron att utbrottet snart skulle vara över. Efter fyra-fem timmar började tak och hus att rasa samman och flertalet av invånarna kvävdes till döds. Vulkanexperterna har räknat ut att Vesuvius under den 24 och 25 augusti år 79 totalt spydde ut tre kubikkilometer material. Det motsvarar ungefär 400.000 kubikmeter i sekunden.
Den mindre hamnstaden Herculaneum med 5000 invånare klarade sig från början bättre. Härifrån försökte många fly sjövägen, vilket skulle visa sig omöjligt. Vesuvius utbrott hade piskat upp även havet. Plinius räddningsflotta kunde aldrig lägga till.
Vid utgrävningar som gjordes så sent som för 20 år sedan fann man 300 skelett i isolerade båthus nere vid havet. Där trodde de flyende människorna att de skulle vara säkra. Men under natten till den 25 augusti, då vulkanens aktivitet lugnade sig tillfälligt rasade delar av den kilometerhöga rök- och askpelaren samman och följdes av heta gasmoln. Allt liv upphörde på ett ögonblick i Herculaneum, när det 500 grader heta gasmolnet svepte in i staden med en hastighet av 70 kilometer i timmen.
Herculaneum är annorlunda än Pompeji. Staden täcktes slutligen av ett nära 20 meter högt lager av lava och slam som blandades med vatten och förvandlades till hård tuffsten. Den hårda stenen har gjort det mycket mödosamt att gräva ut staden, men den har också gjort att arkeologerna har hittat andra material och föremål som inte bevarats i Pompeji.
Här finns trä, textilier och livsmedel bevarade. I en klädbutik finns en intakt mangel i trä och i livsmedelsaffären ligger krukorna (amfororna) kvar på sina hyllor. De innehöll olivolja, honung, säd och vin.
Den vackra Villa dei Papiri, som måste ha haft en unik havsutsikt, har nyligen öppnats för allmänheten. Möjligen tillhörde det lyxiga huset Caesars svärfar Lucius Calpurnius Piso. Här har arkeologerna funnit nära 1000 bevarade papyrusrullar på grekiska och latin. En unik antik skriftsamling, som ännu inte är helt utforskad och som i dag finns på Nationalbiblioteket i Neapel.
Bara en bråkdel av Herculaneum är utgrävd. Hela den norra delen av staden, inklusive stadens forum, är kvar. Och så lär det nog förbli. Att gräva bort den stenhårda vulkaniska tuffstenen är svårt och dyrt. Dessutom ligger de antika lämningarna numera rakt under den stora moderna staden Ercolano.

Källförteckning

· Följ med till Romarriket
Av: John D. Clare i samråd med Michael Edwards
Översättning: Catarina Hiort af Ornäs
Förlag: WIKEN 1992
· Pompeji
Av: Peter Connolly
Översättning: Paul Frisch
LiberFörlag Stockholm 1979
· Liv och död i antikens Rom
Av: Dominic Ingemark, Henrik Gerding och Martine Castoriano
Förlag: Historiska Media 2000
· Pompeji- den antika staden
Av: Robert Etienne
Översättning: Sune Karlsson
Berghs Förlag AB 1993

· Bra böckers lexikon, nummer 18
Av: professor Gerhard Bendz, professor Sten von Friesen, fil.dr Alf Henriksson, professor David H. Ingvar, professor Carl H. Lindroth, docent Jan- Öjvind Swahn och professor Jörgen Weibull
Förlag: Bra böcker AB

· www.lumm.50g.com
· www.lu.se/klass/aks/smrg/pompeji.html
· www.nok.se/nok/titlar/27/09762-5.htm
Sökväg: www.google.com

· Tiden har stannat i Pompeji
Artikel i DN resor 31 augusti 2003
Av: Peter Loewe

· Program på Discovery om Pompeji.

Liknande skolarbete:

  1. Pompeji
  2. Pompeji
  3. Vulkaner
Det här inlägget postades i Geografi, Gymnasium. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>