Novellanalys

Analys av Hjalmar Söderbergs novell ”En herrelös hund”

Hjalmar Söderberg är svensk författare och journalist som levde vid sekelskiftet 1869- 1941. Han skrev romaner och korta noveller. Hans verk var skrivet i pessimistiska stämningar.
”En herrelös hund” är en kort berättelse om stakars svarta hund, vars herre var dog.
Han sörjde honom längre och bittert. Han lärde sig att skaffa föda själv och skydda sig mot en fara. Den hunden fortsatta sitt liv med de vanliga hundsysslor, lekte i parken, fick vänner och ovänner och jagade katter. Han levde som en hund kan leva. När han hörde en vissling då spetsade han sina öron och lyssnade att den kanske hans herre som ropa på honom. Den hunden började nosa alla förbigående, men ingen var hans herre och ingen som ville vara den.
Då satte han sig ned och sträckte det huvudet mot himlen och tjöt.
Tema i novellen är kampen för tillvaron i det världen. Den spelar ingen roll är du människa eller djur, alla vi kämpar för våran plats på jorden.
Motiv i den novellen är att en hund lyckades hämta kraft ur sorgen och avklarade sig hela sitt liv.
Berättelsen utspelar sig i en stads gata på vilken den svarta hunden var bosatt med sin husse.
Novellen berättas på två tidsplan. Berättelsen är om den unge hunden i början av novellen och berättelsen om den gamla hunden efter några år och handlar om hans oklara minnebild om hans herre.
Huvudpersoner i ”En herrelös hund” är en svart hund och hans husse. Vi får inte veta om deras liv tillsammans därför att novellen börjar från episod när hunds husse dog. Vi får ingen veta om huvudpersonens utseende och egenskaper. Vi vet bara lite om hund att han är svart och var ung när hans husse dog. Vi vet även inte om vilken typ var hund.
Söderberg är i novellen allvetande författaren. Han berättar historien i tredje person, och han vet vad som skedde i hunds liv förr den då husse var levande. Författare berättar så att han vet om hur hund levde utan sin herre.
Novellen berättas i kronologisk ordning från början till slut.
”En herrelös hund” får man en symbolisk beskrivning av människa. Människa måste alltid kämpa för sin tillvaro och finns ingen som kan sköta om sig. Men kanske Söderberg underförstår i novellen att vi alla Guds skapelser.
Människor, anser Söderberg, är svaga, olyckliga varelser, blinda leksaker i Guds händer.
Söderberg ägde bra förmågan med stor övertygelse framföra djupa rörelser mänskligs själ.



Källor:

Söderberg, H. En herrelös hund.

Liknande skolarbete:

  1. Novellanalys av Anton Tjechovs ”Ett litet skämt”
  2. Att döda
  3. Novellanalys – En fri själ
Det här inlägget postades i Analys (t.ex. novellanalys), Komvuxutbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>