Fröken Julie

Inledning:

Vi klass 2c fick i uppgift i Svenska B att göra en analys av August Strindbergs berömda dramatikskådespel ”Fröken Julie”. Syftet med det här arbetet enligt min mening är att man bl.a. får en gång för alla faktiskt läsa Strindbergs verk, vilket jag tycker är jätteroligt! Man får också en annan bild och kunskap att analysera ett drama än lyrik och dikter som i det förra arbetet vi gjorde. Man lär sig att tolka själva uppsättningen och ”plocka isär” manuset och verkligen gå in på djupet och på så sätt förstå mycket bättre av budskap, tolkningar, karaktärer och så vidare. Att göra en analys av ett så stort mästerverk som ”Fröken Julie”, som så redan många människor gjort, amatörer som professionella, är en utmaning. – En utmaning jag gärna tar mig an.
Två exempel på frågeställningar jag har tycker är intressanta i det här arbetet är bl.a:
Varför är karaktärerna så som de är? Har August Strindbergs egna ”kvinnohatåsikter” spelat en stor roll i dramats handling och slutskede? Varför skrev Strindberg det har dramat?

Jag hoppas att det ska bli ett nöje att läsa min analys!

Handling:
August Strindbergs titel på dramat är Fröken Julie, vilket man kan tyckas oerhört logiskt med tanke på att just Fröken Julie har den ena huvudrollen i dramat. Hela handlingen handlar också i stort sett om just henne och allt som kretsar runt omkring henne och hennes liv. Strindberg valde nog titeln just för att understryka detta.

Fabeln
Dramat handlar om dottern till en greve, själva Fröken och guvernörens betjänt. Betjänten har sedan barndomsben varit hemligt attraherad av den fem år yngre fröken. Handlingen utspelar sig på midsommarnatten i köket där även betjäntens fästmö, kockerskan, sliter och arbetar. Fröken och betjänten är vakna medan kockerskan sover, då ett maktspel utspelar sig mellan både samhällstatus och kön. Tillslut dras båda efter sina lustar och utför en sexakt tillsammans. Efteråt vet de båda att konsekvenserna för deras handling är antingen stanna i landet och hånas och vanäras eller helt enkelt fly utomlands, i det här fallet Rumänien. Betjäntens förslag är att starta ett hotell och behöver då ett startkapital som han då vill få av fröken. Fröken menar att hon ej äger några pengar, utan menar att det bara är hennes far greven som äger några större summor pengar. Dispyterna pendlar mellan ömkan, kärlek och hat i en väldig fart och det hela slutar med att fröken tar sitt liv med en rakkniv.

Intrigen
När Fröken Julie börjar är det midsommarnatt och grevens dotter, fröken Julie, och hans betjänt, Jean, börjar få upp ögonen för varandra efter en spontan dans i köket där dramat utspelar sig. Detta sker mitt framför ögonen på kockerskan, Kristin, som också är Jeans fästmö. De lever ut sina lustar och inser att det skulle vara bättre om det aldrig hänt. Efter mycket diskussioner, dispyter och förslag, bland annat om att fly till Rumänien och starta hotell, kommer båda framtill att fröken Julie bör ta sitt liv, vilket också sker.

Dramats inledning:
Känslotillståndet när ridån öppnas och man möts utav Jeans inträdande från dörren och hans direkta replik:
”I kväll är fröken Julie galen igen; komplett galen!”
Förstår man på en gång att han har upplevt en händelse som han absolut vill berätta på en gång för Kristin, angående Julie. Han är uppspelt och exalterad över att Julie dansar på ett speciellt sett som han aldrig upplevt någon kvinna göra tidigare. Han är förvånad över detta men samtidigt ganska road och vill veta vad det kan leda till, och det är en spännande start på pjäsen.
Den ”Coup de thétre” jag kan tänka mig är att just maktkampens inledning mellan Julie och Jean. Maktspelet handlar om könsrollerna och samhällsrollerna. Det påminner om en katt och råtta lek och man vet inte om de är ”seriösa” när till exempel Jean vill bli beordrad och Julie vill inget hellre beordra. (Något som totalt ändras i slutet).
Några förutsättningar och utgångspunkter i intrigen finns inte. Man kastas helt blint i en händelse som man med spänning följer och har då ingen aning om hur det kommer sluta och hur historien kommer att utspelas fram till slutet. En mycket intressant version.

Spänningar:
Just spänningar finns det otroligt gott om i hela Strindbergs drama. Spänningarna ligger självklart mellan fröken Julie och Jean. De försöker båda vara överlägsna, utan att veta var de har varandra. De pendlar mellan att vara underlägsen och överlägsen, medvetet och ofrivilligt. De försöker styra in varandra på den väg de själva vill ta.

Vändpunkt:
Vändpunkten i historien är när Julie allt mer kommer i underläge för Jean efter deras sexakt. Det är Jean som bestämmer allt mer och mer över frökens beteende och handlingar. Han virar henne runt sitt lillfinger och tillslut är det hon som vill bli beordrad och betjänta istället.

Pauser mellan scener:
Den paus som förekommer i dramat, eller som mest liknar en paus, är när bondfolket (kören) kommer in i köket, dricker och sjunger, medan Julie och Jean har dragit bort till Jeans hus.
Efter att kören gått ut igen kommer Julie och Jean tillbaka. Det är lite oklart om vad som egentligen har hänt, men efter ett tag förstår man att det har haft sexuellt umgänge med varandra. Det är efter den händelsen som hela resterande historien baseras på.

Dramats slut:
Slutet i dramat får man tolka så som man själv vill. Fröken Julie går ut på befallning från Jean med en rakkniv. Det nämns inte ordagrant, men med sammanfattningen förstår man ändå att fröken ska ta sitt liv, vilket jag kan kännas lite förvånande. Man tror inte att berättelsen ska sluta på detta sätt.

Karaktärerna:

Karaktär 1: Fröken Julie
Anledningen till varför August Strindberg har valt just namnet Fröken Julie är för att dels tala om att hon fortfarande inte är gift (därav fröken). Just namnet Julie tyder på att hon kommer från en förnämare familj med, i det här fallet, adligt påbrå. Julie är ett franskt namn, och som alla vet är allt som har med frankrike att göra är ”automatiskt” mycket finare, exklusivare och bättre. Det tyder alltså på högre samhällsstatus.
Fröken Julie är en så kallad manshatare, efter sin mor. Hon har blivit uppfostrad som en ”pojkflicka” och hon säger själv att inte en åsikt i hennes huvud har hon skapat själv, utan allt kommer från sin far och från hennes mor, som sagt. Att bli uppväxt som en ”pojkflicka” är något som leder till att hon hatar mankönet, men det leder även till att hon hatar sitt eget kön. Hon har en stark och livfull personlighet och är absolut inte rädd för att göra bort sig. Hon är trots allt överklass, och bryr sig inte vad det undre anställda och tjänare tycker och tänker om henne. Hon är rak på sak och viker sig inte en tum, innan Jean får övertaget och hennes egentliga osäkerhet lyser igenom fullkomligt. Hon blir allt svagare när historien närmar sig sitt slut och måste bli beordrad.

Karaktär 2: Jean
Jean är som bekant också ett franskt namn, ett otroligt vanligt sådant. Detta indikerar också på samhällsstatus. Men just i Jeans fall gör det inte det. Han har visserligen bott i Schweiz och lärt sig franska. Men i hans fall när han är anställd som betjänt, alltså att han kommer från en arbetarklass, indikerar bara hans namn till att han försöker vara något han inte är (överklassare). Men om han nu lyckas jobba sig uppåt utomlands och kanske blir greve eller något liknande, passar hans namn Jean oerhört bra.
Att Jean är från arbetarklassen gör att han ogillar överklassen, som så många andra arbetare i Sverige. Han har respekt för Julie, men är rädd för Kristin. Han är väldigt intelligent, vilket syns när han får precis Julie exakt där han vill ha henne; underkuvad, rädd och osäker.
Man märker på Jeans och Julies karaktärsdrag, att Strindbergs egna åsikter mellan de manliga och kvinnliga könen lämnar spår efter sig i dem. Strindberg tyckte att manen var mycket över kvinnan, och skulle styra och ställa. Detta är exakt det som händer. Jean får taget över Julie, som faktiskt är överklassare och borde ha mer makt än honom, just därför att han är man.

Karaktär 3: Kristin
Kristin kan jag tänka mig har fått namnet av August just för att hon är en svensk-arbetarklassare. Det är ett typiskt svenskt namn, med svensk stavning och allt. Inget som indikerar på adel eller någon form utav överklass överhuvudtaget.
Kristins karaktärsdrag är svårt att precisera på grund av att hon inte är med så mycket i själva pjäsen. Hon är väldigt osjälvständig. Men man vet i alla fall att hon är svartsjuk mellan Jean och Julie och deras handling. Hon är bestämd och tycker absolut inte om fröken, och påpekar det mellan raderna till Jean. Strindberg påpekar själv i förordet att han med flit gjort henne lite ”abstrakt”, det vill säga osjälvständig.

Språket:
Språket som Fröken Julie är skrivet på är lättförståligt, trots att det är gamla ord, meningar och formuleringar. Man märker att det ej är ett nyskrivet drama, utan att det har några år på nacken.
Den sociala samhällställningen fröken Julie har, märker man tydligt på hennes språk och val av ord. Det uppstår inga missförstånd på uttryck eller liknande mellan henne och Jean. De talar dessutom franska med varandra vilket tyder på att Julie har en högre status i samhället.
Jean däremot, betjänten, är otroligt duktig när det gäller att nyttja det svenska språket. Han talar som en herre, och man kan inte ana att han är en person från de lägre ställningarna i samhället. Det ända som märks att han är underklassare är när han uttalar ordet ”körkan” (kyrkan). Detta gör en påmind emellanåt att han faktiskt inte är en högre herre av samma status som Julie.

Tiden:
August Strindberg har konstruerat dramat som den traditionella franskklassicismens sätt att bygga upp en intrig. Det handlar alltså om en handling, under ett dygn, på en plats.
Handlingen är den som utspelar sig mellan Julie och Jean, deras diskussioner och maktspel.
Dygnet är under midsommarnattens 24 timmar, där både Julie och Jean blir sexuellt upphetsade som ofta hör till den denna händelserika afton runt om i Sverige.
Platsen där handlingen utspelar sig är i tjänstefolkets kök.
Handlingen spelas upp i kronologisk ordning, men karaktärerna nämner dock och berättar mycket om dåtiden och ger förklaringar.

Rummet:
Rummet där dramat utspelar sig, är som sagt i tjänstefolkets kök. Strindberg beskriver att det är ett stort kök inrett med hyllor där många olika sorters koppar och kärl är placerade. Från kökets glasdörrar kan man se ut över gården och se en fontän samt syrenbuskar i blom och poppelträd. I ett hörn står en kakelspis och ett tjänstefolkets matbord står placerat vid väggen, med stolar placerade runt omkring. Samt diverse föremål som hör till ett kök och som gör att det känns mer som ett äkta kök.
Strindberg har inte beskrivit scenen lika noggrant som i hans tidigare uppsättning Fadren, där han påpekar temperaturen i rummet.
Handlingen utspelar i stort sett hela tiden i köket, utom en kort sekvens då Jean och Julie går ut i trädgården och plockar syrenblommor, vilket då förklarar varför just syrenblommorna som syns genom glasdörrarna är så iögonfallande.
Jeans hus används också i handlingen då han och Julie utför sin kärleksakt där. Men eftersom dem är där under ”pausen” (när bondefolket kommer in i köket och sjunger), får man inte följa dem där inne.

Genren:
Fröken Julie är en tragedi (sorgespel), vilket märks tydligt i slutet när Fröken tar sitt liv med Jeans rakkniv. Slutet på dramat är uteslutande ”sorgligt” och ”tragiskt”.

Slutsats och diskussion:

Den viktigaste och största slutsatsen jag har, är att jag verkligen har förstått varför August Strindbergs drama har blivit så populärt, omtyckt, kritiserat, omdiskuterar och så vidare. Det är helt enkelt än suverän författare, som kunde det svenska språket och hur man använder det på bästa sätt. Han kunde konsten att tänka sig in i varje karaktär och hur och vad den skulle säga i varje replik. Han hade stor talang och använde den mycket mer än väl.
Fröken Julie har bara gett mig positiva överraskningar. Den är underhållande, sorglig, oförutsägbar, spännande, tragisk och mycket mer! Det har varit otroligt roligt att få läsa den, precis som jag nämnde i inledningen.
Det jag kan tycka är lite dåligt med dramat, är att ibland går det alldeles för fort fram, och man hänger inte alls med överhuvudtaget. Men det är bara att ta sig an det och försöka förstå i sammanhanget, går det att hänga med.
Det var året 1888 som August Strindberg skrev Fröken Julie. Fröken Julie är klassad som det främsta exemplet på naturalistisk dramatik som Strindberg har skrivit. Målet med Strindbergs Fröken Julie var att få den spelad på teater, och det fick han, kort därefter den publicerats. Strindberg skrev Fröken Julie, för att han ville bevisa att överklassen inte var bättre än alla andra, han ville bevisa att alla människor var lika värda och att inga människor från grund och bottnen var olika varandra.

Jag tycker att under den här analysen har jag fått svar på mina frågor, främst dem jag nämnde i inledningen av arbetet. Jag har valt att inte skriva svaren i slutsatsen, utan jag har låtit dem komma med i den rinnande texten.

Liknande skolarbete:

  1. Fröken Julie av Strindberg(Film)
  2. Den sjukliga : En könpolitisk studie av August Strindbergs Fröken Julie
  3. August strindberg liv och boken fröken julie
Det här inlägget postades i Gymnasium, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>