En komikers uppväxt, recension och personanalys

En komikers uppväxt
Av Jonas Gardell

Jag har läst En komikers uppväxt av Jonas Gardell och tänkte nu ge en kortfattad redogörelse vad jag tycker om den.

Boken är välskriven och ibland rolig men hela boken har ett dystert och sorgligt skimmer över sig. Den är ganska djup men själva huvudberättelsen är skriven på ett ganska enkelt och rättfram sätt. Brevdelen är mer svårläst och jag var tvungen att läsa om delar av boken för att förstå innebörden.
Handlingen var bra för den handlar om en förort, vilken som helst i princip, vars miljö nästan alla kan känna igen sig i eller åtminstone veta hur det är. Miljön är med andra ord inte allt för främmande. Upplägget med två berättelser som det skiftas emellan är intressant för man förstår inte direkt vad brevdelen har för samband med den andra delen så man blir intresserad och vill läsa vidare. Utan brevdelen hade boken varit ganska ordinär och man hade inte funderat vidare.

Jag tycker att boken är skriven på ett sådant sätt så att man skall tänka efter och fundera över bokens innehåll, inte bara lägga ifrån sig boken när den färdigläst. Detta är bra tycker jag men boken kunde vara lite mera positiv.
Jag tycker att den är för dyster och allvarlig. När jag läser böcker vill jag få en rolig och spännande upplevelse inte en tråkig och ledsam. Den här boken slutar olyckligt och jag tänkte när jag såg att den var slut, ”Va, får inte Thomas upprättelse? Vågar inte Juha stå upp mot det tuffa gänget? Lär sig inte Stefan något av Thomas självmord? Dog Thomas förgäves?”.
Först tyckte jag att slutet var dåligt och det tycker jag fortfarande men nu förstår jag meningen med att boken slutar som den gör. Utan det slutet skulle boken förlora mycket av sin innebörd.
Så har i efterhand ser jag att slutet var väntat men när jag läste boken hoppades jag in i det sista på ett lyckligt slut.

Juha: Han söker hela tiden erkännande av gänget för att inte bli mobbad. Han verkar inte veta vad han vill utan försöker bara vara alla till lags. Inför Jenny och Thomas vet han att han kan bete sig nästan hur som helst, de umgås med honom ändå. Inför det tuffa gänget däremot måste han anstränga sig hårt för att bli accepterad och ger i den kampen upp all självrespekt och värdighet.

Thomas: Han är ett klassiskt mobb-offer och hans typ framställs nästan likadant i alla böcker och filmer. Han försöker inte få någon bekräftelse av gänget. Jag tror att anledningen är att han vet att han inte ha någon chans.
Han har däremot sin värdighet kvar till skillnad från Juha. Däremot saknar han självrespekt, annars hade han försökt att ta itu med sina problem istället för att fly dem.

Jenny: Hon framställs som den starka i Juhas ”gäng” som behåller sin självrespekt. Hon är inte mobbade men inte heller med i klassens gäng. Hon är osynlig och den enda som uppmärksammar henne är Juha. Jag tror att det är därför som hon bryr sig så mycket om Juha trots att han sviker henne gång på gång.

Liknande skolarbete:

  1. En Komikers Uppväxt
  2. En Komikers Uppväxt
  3. Bokrecension: En komikers uppväxt av Dennis Pålsson
Det här inlägget postades i Gymnasium, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>