Bokrecension: En Komikers Uppväxt av Jonas Gardell

En komikers uppväxt
Av Jonas Gardell

Handling
Boken är en självbiografi av Jonas Gardell. Den handlar om en 12årig pojke som heter Juha Lindström (Jonas Gardell). Gripande sorgligt och stundom roligt berättar Jonas Gardell om skolans hårda värld med mobbning, utfrysning och den ständiga kampen om att bli populär. Att slitas fram och tillbaka mellan sina vänner och sin egen önskan är inte lätt för Juha och han vill bort från Sävbyholm där han bor.
Parallellt med handlingen så är det brev som Juha/Jonas skriver som vuxen till en av sina barndomsvänner.

Uppbyggnad
Historien var skriven på ett relativt avslappnat sätt, med en del slang och ord som sällan används i böcker. Uppbyggnaden blir lite speciell på grund av den parallella handlingen. Det är själva romanen om Juha Lindström och så är det breven som Jonas Gardell skriver. Boken hade inte varit lika bra utan det, Jonas brev binder ihop handlingen och gör så att man förstår att Juha och Jonas är samma person. Boken har inte en så tydlig dramaturgisk modell, utan det känns mer som ett långt utdrag ur Juhas liv, utan någon speciell struktur. Att uppbyggnaden är genomtänkt märker man bara lite svagt. I inledningen får man veta om hur det är att bo i Sävbyholm. Man märker ganska fort att Juha är missnöjd med sitt liv, i mitten av boken verkar allt ordna upp sig och han får vänner, sen vänder det och i slutet är allt ungefär som i början.

Personbeskrivning – Juha
Allt Juha vill är att få vara populär och att vinna den där lediga platsen vid de tuffaste killarnas bord. Han har två vänner, Jenny och Thomas, men de är de mest impopulära i hela skolan och Juha skäms för dem. Han ville inte skämmas för sina egna vänner men han kan inte hjälpa att han gör det. Det enda han anser sig vara bra på är att vara rolig. Varje vecka uppträder Juha för klassen på roliga timmen och varje vecka blir Juha utbuad. Men Juha kämpar på och fortsätter att öva på sina sketcher och lär sig roliga historier. Juha är en lätt person att identifiera sig med. Alla har någon gång varit barn och bara längtat efter att få växa upp och bli någon som man vill vara. Det är kanske därför Juha är en så bra huvudperson, man förstår verkligen hur han tänker även om han gör fel ibland. Man känner sympati för honom när det går dåligt, och man skrattar med honom när det händer något roligt och han känns verkligen levande som person. Kanske är det för att Jonas Gardell beskiver sig själv som han har fått fram personligheten i Juha så bra.
I tillbakablickarna har är Juha nöjd med sitt liv, det är fört när boken börjar som Juha har fått ett så extremt behov av att vara populär. När han var yngre lekte han glatt med Jenny utan att klaga, men det är han trött på. Han vill vara som alla andra killar som får ha flickvänner och gå på hippor. Juha tror att ingen tjej någonsin kommer att tycka om honom men han förstår inte att hans bästa vän inte kan vara utan honom.

Personbeskrivning – Jenny
Jenny och Juha bor grannar och de har de alltid gjort. Jennys föräldrar är gamla och låter henne inte göra så mycket, vilket syns på hennes kläder och hår. Alla andra tjejer är moderna och häftiga och Jenny skulle väldigt gärna vilja vara som dem men hon vågar inte. Hon är kär i Juha, men det vågar hon inte heller tala om. Hon finns där för Juha jämt, men han är bara med henne när inte någon av de tuffa barnen vill vara med honom. Jenny tycker att det hela är mycket jobbigt och önskar att Juha skulle sluta skämmas för henne, men samtidigt vet hon att det är kraven för att få vara hans vänner överhuvudtaget. Juha överger henne alltid, då vet hon att det bara är att inte klaga så kommer han tillbaka tids nog.

Miljö
I boken beskrivs mycket smådetaljer, till exempel hur det luktar när man öppnar diskmaskinen, men inte så mycket om förorten och samhället som de bor i. Kanske är det för att det helt enkelt är en klassisk 70-talsförort som det inte finns så mycket att skiva om. Dock finns det ett stycke som jag tycker är väldigt bra. ” Sävbyholm är ett tyst samhälle, alldeles orörligt, som en kyrkogård. Tallarna är gamla och stolta, stenen är gråsprängd och bevuxen med mossa. Längs de smala vägarna löper diken där det om vårarna blommar tussilago. Alla vuxna har Volvo. Barnen har cyklar med rocketstyre. Femtonåringarna har moped. Så har allt sin tid och sin plats. Varje ålder har sina drömmar. ” Den beskrivning är väldigt bra skriven, och står relativt tidigt i boken så det fångar upp hela känslan om hur det är att bo där. Det som beskrivs mest är Jennys hus, och det beskrivs mycket detaljerat. När man har läst ut boken vet man exakt vilka uppstoppade djur som finns i hallen, vad det är för färg på väggarna och mycket mer. Det känns som om man hittar i hela huset.
Boken handlar väldigt mycket om att vara för ung för att kunna bestämma själv och sitta fast någonstans där man inte vill vara. Därför är miljön väldigt viktig för boken, det är miljön som får en att känna att man också vill därifrån. Det är inget trevligt ställe, det märks fort. Utifrån ser det trevligt och idylliskt ut, men alla dessa ”Svenssons” gömmer sig från verkligheten och drar sig för gardinerna när de mobbade slagna barnen går förbi.

Tid
Boken utspelar sig under drygt ett halvår. Den börjar vid jul och slutar vid sommarlovet. Hela tiden så längtar Juha efter sommarlovet, för när det börjar slutar han sin skola och efter lovet så får han börja en ny som ligger längre bort. Då måste han åka buss till skolan och han får komma bort lite från Sävbyholm. Eftersom man hela tiden vet ungefär vilken månad det är så är det lättare att följa med i Juhas längtan, man märker att allt förändras svagt under tiden eftersom sommarlovet närmar sig. Det är samma tidsperspektiv hela tiden, det berättas i nutid, och det är lite som tillbakablickar i de delarna som är brev från den vuxna Juha. Då berättar han om vissa händelser som hände när de var små och om hur han känner om det nu.

Språk och stil
Det som gör stilen speciell i den här boken är språkets uppbyggnad. I många meningar används bindestreck som skiljetecken vilket är något jag inte sett så ofta i böcker. Ett exempel på en sådan mening är ”Och en dröm – den hemligaste – om att få nog, packa sin väska och resa sin väg. ”. Det är oftast i Juhas tankar som det är uppdelat sådär. Då är också meningarna och styckeuppdelningen lite speciell, oftast börjar en ny mening på en ny rad. Språket är modernt och relativt lätt med mycket slang, svordomar och talspråk. Språket är enkelt, men det som finns mellan raderna är lite mer invecklat och det är det som gör att boken kanske inte är lämplig för så unga människor, trots handlingen. Sättet att skriva är väldigt blandat, ibland är det väldigt beskrivande och drömmande och andra gånger är det väldigt sakligt. Här är två bitar ur boken som jag tycker beskriver Jonas Gardells sätt att skriva väldigt bra.
”Sävbyholm andas inte, rör sig inte, det vilar efter maten. Det är som om Sävbyholm väntar men inte på något särskilt, det bara väntar.” Mycket i boken är skrivet på det här sättet, väldigt målande och drömmande, annat är helt tvärt om som till exempel det här: ”Fyrorna är ena små skitar, nästan som lågstadieungar. Femmorna får kvala till vi i femman. Det är bara därför man går i femman. Annars hade man kunnat hoppa över hela årskursen”. Det är väldigt sakligt skrivet och med ett helt annat språk, jag tycker nästan att citaten låter som om de kommer från olika böcker.

Egna tankar, åsikter och associationer
Jag tror att Jonas Gardell har skrivit den här boken för att visa alla vuxna att livet som barn inte alltid är perfekt. Han beskiver samhället mycket ironiskt och påpekar att människan klarar fantastiska bedrifter, som att skicka folk till månen men inte att ta hand om dem som finns i vår omgivning. De vuxna i boken tänker bara på vilken bil de ska köpa och vilket land som skickar upp nästa rymdfärja och blundar totalt när det gäller barnen och deras lidande. Budskapet framgår väldigt tydligt, samtidigt som det är en bok som väcker många känslor, både glada och sorgsna. Det är det som gör den här boken så otroligt bra.
En sak som jag fastnat för är när Juha står och sjunger en sång om Adolf Hitler på skolgården som han verkligen hatar, men han sjunger den ändå för att han klasskompisar tycker om den. Jag har fastnat för det för att jag tycker att det visar hur mycket en människa genomlider för någon annan, utan att ens tycka om personen. Det görs bara för att få respekt. Men försöket misslyckas och det tror jag Juha vet när han står där och sjunger. Ändå sjunger han varje dag och gör sig till åtlöje. Det visar en väldigt negativ respekt man kan ha för människor. Man lyder fast man inte vill, bara för att man inte vågar annat.
Det är en bra bok som fler borde läsa, för den får en verkligen att tänka efter.


Källor: En Komikers Uppväxt av Jonas Gardell.

Liknande skolarbete:

  1. En komikers uppväxt – jonas Gardell
  2. Bokrecension: Jenny av Jonas Gardell
  3. En Komikers Uppväxt
Det här inlägget postades i Gymnasium, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>